På bokmässan i Göteborg presenterar författaren Margareta Strömbom sin bok ”Bålastugan. Bexellska ryggåsstuga, föregångare till friluftsmuseet Skansen i Stockholm”, utgiven av CAL-Förlaget i Varberg 2007.
I boken skildrar Margareta Strömbom hur hennes farmors far, jordbrukaren och riksdagsmannen Alfred Bexell (1831-1900), genom ett unikt initiativ 1876 räddade ett komplett allmogehem från sekelskiftet 1700-1800 – en ryggåsstuga byggd 1785 med inredning och lösöre – för att ”för all framtid” kunna visa hur våra förfäder en gång bott. I de två häbbaren invid inredde han museum och ställde ut alla de äldre allmogeföremål han sedan femton-årsåldern samlat.
Detta livsverk inom det kulturhistoriska området förvaltades och underhölls med minutiös noggrannhet genom flera släktled – sammanlagt under en tid av 128 år. År 2003 skänktes det värdefulla kulturarvet till Stiftelsen Hallands länsmuseer.
I och med Bexells förvärv av Bålastugan i musealt syfte föddes i Sverige på 1870-talet friluftsmuseitanken. Bålastugan är föregångare till friluftsmuseet Skansen i Stockholm, som skapades tio år efter att dess grundare Artur Hazelius besökte Alfred Bexell i ryggåsstugan. Skansen blev i sin tur föregångare till friluftsmuseer runt om i Europa. Bålastugan har även spelat en viktig roll för forskningen kring de unika sydsvenska målade bonaderna, som tog fart på 1930-talet.
Delar av de Bexellska samlingarna i häbbaren förvärvades på 1910-talet av en hembygdsförening för att utgöra grunden till ett museum i Varberg. Det lilla museet utvecklades i snabb takt och är idag länsmuseum.
Trots Bålastugans roll som kulturhistorisk föregångare och att den sannolikt är den enda ryggåsstugan i vårt land som finns bevarad med sina ursprungliga inventarier – vilka ännu är i fantastiskt gott skick – förlorade huset år 2006 sin ”K-märkning” från 1952. Utan detta lagliga skydd finns det inte längre någon garanti för att ryggåsstugan kommer att överleva i framtiden. Det är därför väsentligt att huset snarast återfår sin K-märkning.
Boken, vilken ges ut exakt 100 år efter att huset med alla sina museiföremål av Alfred Bexells änka flyttades till Varberg – väcker genom sitt gedigna bakgrundsmaterial många relevanta frågor:
- Hur skyddar vi våra svenska kulturskatter från skingring och förfall?
- Hur gör vi dem tillgängliga för allmänheten, som det en gång var tänkt?
- Vilka procedurer skall följas och vilka dokument skall ligga till grund för K-märkning/byggnadsminnesförklaring?
- Vilka legala krav skall ställas innan det är för sent?
- Vad kan donatorer göra ifall ovärderliga kulturarv missbrukas?
Detta är en angelägen och spännande bok, som kommer mitt i den pågående debatten om våra kulturhus. Den borde kunna tjäna som underlag vid den debatt om ”K-märkning” som våren 2008 skall hållas i riksdagen.