Som en av Sveriges genom tiderna mest framgångsrika tyngdlyftare, med medaljer från både SM och internationella mästerskap, var Ingemar Lyshag självklar i den svenska truppen till OS i Melbourne 1956.
Han tackade nej. Skrivklådan var för stark.
84 år gammal sluter Ingemar Lyshag cirkeln och gör författardebut med boken Styrkans kungar.
Än i dag får Ingemar Lyshag frågor kring det där beslutet, men beskedet är detsamma: Han ångrar sig inte. Han fick de båda erbjudandena på en och samma dag och han bestämde sig utan vidare att välja Poppius journalistutbildning i stället för att mäta sina krafter i de olympiska spelen. Ingemar säger att han faktiskt kände sig ganska färdig med tyngdlyftningen, trots att han stod på toppen av sin karriär. Skrivit hade han alltid gjort, lite noveller och en och annan tidningsartikel, och nu hade han chansen att förverkliga drömmen att bli journalist.
Kanske spelade det också en viss roll att han träffat Doris, sitt hjärtas dam. De håller ihop än. 60 år av kärlek. Ute blåser en isande kall vind från havet, en föraning av den annalkande vintern, men inne hos paret Lyshag är det varmt och ljust. Väggarna är klädda av bokhyllor och mängder av tavlor som skänker färg och liv. Det är både egna och andras verk och vart och ett har en historia att berätta.
– Det är inte så lätt att flytta från villa till lägenhet, vi gav massor till barnen men ändå har vi så här mycket kvar, förklarar Ingemar.
Han och Doris har bott i Varberg i tio år nu. De flyttade dit efter att ha förälskat sig i staden när de var på besök. Tidigare bodde de 35 år i Lindome, då Ingemar arbetade på Aftonbladets Göteborgsredaktion som bland annat reporter, krönikör och redaktionschef. Han avslutade sin långa journalistkarriär med att dra igång tidningens bilaga Senior, innan han pensionerade sig 1995. Sedan dess har han och Doris utvecklat det gemensamma konstintresset, ägnat sig åt barnbarnen och så ofta som möjligt besökt favoritresemålet Kreta.
Tills Ingemar bestämde sig för att plocka upp pennan igen.
– Jag började faktiskt arbeta med materialet redan på 80-talet, då Jan-Erik Garland, som gjorde Biffen och Bananen under signaturen Rit-Ola, föreslog att han och jag skulle göra en bok om starka män, säger Ingemar.
Tyvärr gick Jan-Erik Garland bort i cancer en tid senare och materialet blev liggande.
– Åren gick och jag kände att det var synd att bara ha det i en byrålåda, så jag bestämde mig för att det skulle bli en bok trots allt. Det finns så många intressanta människoöden bland de starkaste. Jag har kompletterat med mycket research och breddat materialet för att berätta mer om vad fysisk styrka betydde för människorna före maskinernas tid. Och så blev det bilder i stället för teckningar.
Nu är Styrkans kungar äntligen färdig. Boken är lika mycket en kulturhistorisk berättelse som ett dokument över kraftsportens utveckling, från atletshow till nutidens hårt reglerade tyngdlyftartävlingar. Ingemar säger att Styrkans kungar är hans gåva tillbaka till idrotten, som han har att tacka för mycket. Som grabb i värmländska Kristinehamn sysslade han med gymnastik, men hade inte mycket till självförtroende innan stadens store stjärna, Starke Arvid, en dag föreslog att han skulle testa tyngdlyftning. På två år utvecklade unge Ingemar en teknik som var så bra att han redan 1947 var med i klubblaget som vann SM.
Under åren som följde tog tyngdlyftningen Ingemar runt Sverige och världen. Han vann flera svenska och nordiska mästerskap och stod på prispallen i EM i Wien 1954. Han berättar gärna om äventyr och upplevelser bakom järnridån under det kalla kriget. Anekdoter om idrottarnas stjärnstatus varvas med allvarliga iakttagelser om dopning och hur ryssarnas leder förstärktes genom operationer. Men någon mer bok blir det inte. Ingemar har åter lagt ifrån sig pennan och greppat penseln. Tillsammans med de andra deltagarna i Senioruniversitetes målarkurs planerar han just nu den kommande vernissagen.
– Jag tycker om att omge mig med bilder och måleriet har utvecklats till att bli det roligaste jag vet. När jag inte målar själv far jag och Doris runt som tättingar till gallerier.
Ingemar är fortfarande en kraftkarl, rak i ryggen och med ett fast handslag. En knäskada sätter stopp för långa promenader, men han cyklar gärna och en dag i veckan tar han bilen till Göteborg för att träna på gym tillsammans med en av sönerna.
– Ungefär en miljon svenskar lär ha gymkort i dag. Fler än någonsin hanterar skivstänger, men kraftsporterna verkar ändå inte få något uppsving, säger Ingemar eftertänksamt.
– På min tid var tyngdlyftning en publiksport. I dag ska alla bli Zlatan och tjäna miljoner och det gör man inte på tyngdlyftning.
Med Styrkans kungar bevarar Ingemar Lyshag de gamla atleternas stordåd till eftervärlden.
– Boken är mitt testamente till idrotten, säger han.
Namn: Ingemar Lyshag (vi var fyra stycken Ingemar Gustafsson på Aftonbladet och det blev ständiga förväxlingar, så till slut sa chefen till oss att byta efternamn. Jag tog Lyshag.)
Ålder: 84 år
Familj: Hustrun Doris, fyra barn och fem barnbarn
Bor: Lägenhet i Varberg
Om jag fick en tidsmaskin: Då skulle jag åka till 1700-talet, det var en oerhört intressant brytningstid. Industrialismen började komma men det gamla fanns kvar.
Aktuell: Med boken Styrkans kungar (– och regenter som beundrades för sina ovanliga kroppskrafter)
Ingemar Lyshags tyngdlyftarkarriär
- Fyra SM 1952, 1953, 1954 och 1955.
- Två lag-SM.
- Nordisk mästare 1952 och 1955.
- EM-brons 1954, fyra på VM samma år.
Har tävlat för Kristinehamns ABK. Eskilstuna GAK, Örebro AK och Stockholms Spårvägar.
Bildtexter
Ingemar Lyshag1:
Avskedsgala 1954 i klassiska idrottstemplet Bygget i Eskilstuna då Ingemar Lyshag tog farväl från Eskilstunapubliken med att slå Starke Arvids nordiska rekord i ryck, lättvikt, med 108,5 kg.
Ingemar Lyshag2:
Ingemar Lyshag var också instruktör och visar här hur man genomför det svåra sittrycket inför lyftare i Falun.
Ingemar Lyshag3:
Ingemar Lyshag demonstrerar sin teknik för fotograferna sedan han 1956 tagit sitt sista individuella SM-tecken. Det var en dramatisk tävling i Eriksdalshallen som avgjordes med sista lyftet.
Ingemar Lyshag och Doris Lyshag (foto: Niklas Martinson):
Det är 60 år sedan Ingemar och Doris träffades och kärleken lever än. Tillsammans utvecklar de det gemensamma intresset för konst, både egen och andras.
Ingemar Lyshag 4-9 (foto: Niklas Martinson):
För ett tiotal år sedan skadade Ingemar Lyshag knät när han lekte med barnbarnen och han har fått dra ner på tempot. Men till gymmet går han fortfarande en dag i veckan.
Förutom idrotten och konsten har Ingemar Lyshag, som gammal journalist, en stor passion för det skrivna ordet. Han läser mycket böcker och gör som 84-åring författardebut med boken Styrkans kungar.
Ingemar Lyshag samlar på konst och målar själv. Han tycker att målningar gärna får vara abstrakta, men de måste ha ett innehåll: En ensam gatsten på ett golv på ett galleri är inte konst i hans ögon.